En riktig show jumper
Jens Fredricson var den ende svensken som gick till omhoppning i världscupklassen och slutade efter en snabb ritt på fjärde plats. Trots några konstiga språng där det nästan såg ut som att det skulle bli stopp. Jens berömde sin häst, Lunatic, för att den redde ut situationerna och konstaterade glatt att han ju var den enda riktiga show jumpern, med betoning på show.
Jens kanske inte var det mest favorit-tippade svenska namnet i helgens mest prestigefyllda klass och fick frågan om han själv på förhand hade trott att han skulle rida omhoppningen.
– Självklart! Det måste jag ju tro, om jag inte tror att jag ska vinna, så vinner jag ju aldrig.
Oj vilka höga hinder!
Innan världscupklassen fick vi gå banan tillsammans med assisterande banbyggare Peter Lundström. 17 hinder har de tryckt in på banan och de är jättestora. Peters uppfattning är att banan börjar ganska sjysst och sen bara blir svårare och svårare. Hans förhandstips är att det kommer bli sex, åtta ryttare till omhoppning, av 39 startande.
Hm, är det ok om man kryper under om man inte orkar över?
Är man felfri när man kommer till sista hindret gäller det att inte vara skrockfull!
Det här hindret är 1.60 meter högt. Tillräckligt högt alltså.
Henrik trivs i Tyskland
Henrik von Eckerman tävlar här i Göteborg i helgen och jag passade på att fråga honom hur det är att jobba för Ludger Beerbaum.
– Det är väldigt bra. Han är noggrann och hård, men samtidigt rättvis. Han vet vad det innebär att vara i den här sporten.
Henrik trivs bra i Tyskland och tror inte han kommer flytta hem till Sverige igen.
– Här är man mitt i händelsernas centrum. Skulle jag bo i Sverige, i Söderköping där mina föräldrar har gård, så skulle det ta en hel dag extra bara att ta sig till tävlingarna.
Som det ser ut nu blir Henrik kvar hos Ludger. Visst finns tankar på att bli sin egen, men det är inget han är sugen på nu.
– Jag vill kunna fokusera på ridningen, nå framgång inom sporten. Att vara egen företagare innebär så mycket kringarbete.
I dagsläget går Henriks dagar i väldigt stor utsträckning ut på en enda sak: att rida. Han jobbar mellan 08.00-18.00 och under den tiden hinner han rida omkring nio hästar.
– Det känns som att det är mer business inom sporten i Tyskland än i Sverige. Större möjlighet att livnära sig som ryttare där än här, säger Henrik von Eckerman.
Tunga hästkrafter på banan
Scandinaviumtävlingarna är känt för sina spektakulära hinder, huvudsakligen för en väldig blomsterprakt. I år var det inte bara tulpaner, ormbunkar och violer på banan utan en och annan... lastmaskin också.
Och bil.
Ok, lite lyxigt är det allt.
Min man brukar reta mig och säga att ridning är en överklass-sport för lyxlirare, mest på skoj förstås (?). Och jag hävdar med en dåres envishet att det är en folksport som är tillgänglig för alla. För det är det.
Men det är klart, när Rolex presskille (Rolex sponsrar världscupklassen i eftermiddag) delade ut press-kit och USB-minnen till alla i pressrummet gick det väl inte riktigt att förneka att det helt klart finns lite glassiga inslag i sporten...
Mitt nya USB-minne är i lääääder...
Hovslagar-Björn har ständig jour
I ett av stallen under Scandinavium hittar man Björn Berg, han är hovslagare på Göteborg Horse Show. Det har han varit sedan 2002. Mestadels går jobbet ut på att slå på tappskor, lösa skor och assistera veterinären om det blir några hovbölder eller liknande. Men en del udda jobb har han åkt på under åren också:
– Ett år skulle kronprinsessan köras in i vagn och ett av hjulen hade strulat, det fick jag fixa. Och nu i år fick de inte upp en av insamlingsbössorna till Drottning Silvias fond, då kom de till mig så fick jag öppna den, berättar Björn.
För hovslagare Björn är Göteborg Horse Show ett enda långt arbetspass, med 15 timmars arbetsdagar och ringjour på natten. Tur att han har en så fiffig vagn att dra runt grejerna på!
Morgontrött Grand Prix-vinnare
Hade tänkt inleda dagen med att intervjua gårdagens skräll, Abdullah Al Sharbatly, men väl nere i stallet var inte Abdullah där. Vi träffade på hans hästskötare, Thomas, som ringde och väckte honom.
– Kom tillbaka om trettio minuter, då är han här, sa Thomas glatt.
Så det gjorde vi. Och i samma stund som vi klev in i tävlingsstallet kom Abdullah sättande i full fart.
Jan, vår fotograf, ville ta bilder utomhus så medan Abdullah dök in i en av boxarna och bytte om så tog hästskötar-Thomas ut Goldex. Gårdagens blänkande hoppmaskin såg ut som en helt vanlig morgontrött häst med spån i manen och fläckar på den vita bläsen.
Väl ute var inte Goldex så sugen på att posera utan passade på att ge både ryttare och skötare lite tjuvnyp när han kom åt. Till slut var i alla fall fotograferingen avklarad -dags för intervju, trodde jag. Men icke. Med nyvaknad uppsyn konstaterade Abdullah att han faktiskt ska starta en klass snart och måste rida. Vi bestämde att ses igen efter klassen.
Det blir dagens tredje försök att intervjua Abdullah Al Sharbatly.
En nyvaken Abdullah posar för kameran. Goldex är inte särskilt intresserad av att se glad ut.
Thomas Legrand är frilansande hästskötare. Den här veckan jobbar han åt Abdullah Al Sharbatly. Han tycker Goldex är en snäll häst, trots att han är hingst.
– Han är lugn och fin i stallet och kan till och med stå bredvid ett sto utan problem.
Ära den som äras bör
Holländskan Anky van Grunsven tycker att prisutdelningar är för stressande för hennes topphästar så hon har alltid med en extra häst, enbart för prisutdelningarna. Det känns lite knäppt tycker jag. Vid en prisutdelning är det ju lika mycket hästen man vill se som Anky.
Men Adelinde Cornelissen kom glatt in på sin "riktiga" häst, Parzival till prisutdelningen. Till publikens jubel.
Hej då, Solos Carex!
Solos Carex går i pension och efter dressyrens Grand Prix Kür avtackades han.
– Det känns extra bra att tacka av honom här i kväll när han har två söner i världscupklassen, sa en märkbart rörd Tinne Wilhemson-Silfvén.
En av sönerna, Scandic som rids av Patrik Kittel, red med in för avtackning. Som brukligt är vid avtackning av hästar togs Solos Carex sadel av och sedan gick han i spansk skritt utifrån arenan. Nu väntar ett liv som pensionär hemma på Lövsta säteri.
Pappa Solos Carex viker av mot ett liv i pension, medan sonen Scandic fortsätter framåt i karriären.
Solos Carex lämnade arenan i spansk skritt, efter att ha bugat fint för publiken.
Ulf tolkar för synskadade
I dag har jag fått lära mig att Scandinavium erbjuder en tjänst jag inte visste fanns -syntolkning. Det betyder att personer med nedsatt syn kan få en tolk, en egen kommentator kan man säga, som pratar dem igenom klassen. Just på Göteborg Horse Show så är det Ulf Wilken som är tolk. Många känner igen honom som säkerhetsansvarig inom Svenska Ridsportförbundet, men Ulf har alltså fler strängar på sin lyra. Att syntolka på Göteborg Horse Show är något han gör som privatperson, för att han är engagerad i handikappfrågor.
Lagom till Grand Prix-hoppningen sätter jag mig på Ulfs läktare, får ett par hörlurar och när klassen börjar, så börjar Ulf prata. Jag försöker blunda, för att verkligen förstå hur det känns, men det är jättesvårt att låta bli att öppna ögonen och tjuvkika. Ulf berättar vad som händer på banan, hur den ser ut och vad det är för hinder. När så ryttaren kommer in kommenterar han hela ritten, hur det går och hur det ser ut; om hästen är het, långsam eller hoppar bra. Till och med ryttarens klädsel berättar Ulf lite om.
Vilken fin service, tänker jag.
Om Sveriges Radio eller Svt behöver en ny kommentator har jag ett tips på en bra kille.
Abdullah, Abdullah!
Göteborg Trophy Grand Prix slutade med en skräll. Publiken ville aldrig sluta applådera och efter prisutdelningen kunde ingen sluta le. Abdullah Al Sharbatly vann inte bara klassen, han tog publiken med storm också. Och tog sig igenom prisutdelningen helt på sitt eget sätt. När pris och diplom skulle överräckas ville inte hästen stå still, så Abdullah hoppade av och slängde över tyglarna till en av arenavärdinnorna (som nog blev ganska paff över att plötsligt stå där med en hopphäst för miljoner i handen). Abdullah poserade glatt med diplomet och knatade sen iväg efter hästen och satt upp. Efter studsade Jessica Almenäs för en segerintervju, som sedan höll på längre än någon annan segerintervju eftersom Abdullah gladeligen pratade på om ditten och datten. Jodå, han hade nog trott att han kunde vinna, hoppats i alla fall, för det var det han var van vid hemma i Saudiarabien och så klart tyckte var roligast.
Skön kille, verkade de flesta tycka. Det var liksom svårt att sluta le åt hans rättframhet. Och det är ju alltid roligt med en skräll. Abdullah är rankad 332:a i världen och idag slog han hoppeliten. Ännu mer anmärkningsvärt blir det när Abdullah berättar att han fram tills nu bara rider två dagar i veckan, han hinner inte mer eftersom han pluggar och jobbar i familjens fruktföretag.
Va!? Vad gör han, sitter av mitt i prisutdelningen? Så brukar vi aldrig göra här i Sverige!
Upp på hästen igen, har man vunnit Grand Prix kan man lika gärna slå rekord i lång segerintervju också.
Det är inte varje dag som Saudiarabiens flagga hissas i Scandinavium...
Abdullah vet vad publiken vill ha och bjöd så klart på lite tempo i ärevarvet.
Hoppningens värsta tungvrickare...
Lite lustigt är det väl i alla fall att hoppryttaren Pius Schwizer kommer från... just det, Schweiz!
Glöm sju sjösjuka sjömän och försök istället säga Pius Schwizer är en schweizare från Schweiz sju gånger snabbt utan att staka dig.
Kan trend slå tradition?
Gick på trendseminarium idag och vet numera precis hur jag ska klä mig i vår. Känns bra. För er som ännu
inte vet kan jag berätta att det finns två vägar att välja mellan - play it safe or go wild.
För er som satsar på gamla säkra kort blir räddningen att klassiskt alltid funkar: ni kan fortsätta att investera i marinblå tröjor, gröna oljerockar och bruna ridbyxor.
Ni som väljer att tänka nytt har en hel ocean av otippade alternativ. Till att börja med är det läge att kasta alla plagg i traditionella jordfärger till förmån för nya färgstarka plagg i sportiga funktionsmaterial. Vårens färg är rött, eller: rött är det nya svarta, om vi ska prata modespråk. En äkta stall-fashionista bör också skaffa en tajt t-shirt med tryck och byta ut jodphursen mot ett par ridskor i basketmodell, gärna rosa med flames eller något annat iögonfallande.
Om tio år kommer vi klä oss helt annorlunda, menade seminariets designers och lyfte fram nya tekniska möjligheter som solcellsuppvärmda jackor. Funktionalitet är viktigt var dagens paroll.
Det låter spännande tycker jag och lite mer funktionsdugliga kläder vore väl på sin plats inom ridsporten. Ridkavaj och plastrong i all ära, men på våren fryser man i den och på sommaren svettas man i den. Ridsportens tävlingskläder bestäms ju dock inte av trend utan av tävlingsreglementet och en väl cementerad tradition. Frågan är om trend i längden kan slå tradition? Jag bestämde mig för att luska lite med Bo Jenå, förbundskapten i dressyr. Vad tror han om frackens framtid?
– Personligen tycker jag fracken ska vara kvar. Jag kan tänka mig ett lite annat snitt kanske, men inget rosa, rutigt eller mintgrönt, blev det bestämda svaret.
Hm... jag misstänker att vi inte kommer få se Bo i de rosa basketskorna med flames.
Eller i t-shirten?
(bilderna är från Mountain Horse' vårkollektion)
Lisen vet att ta betalt
Har hört att torsdagens forum för hästföretagare var väldigt uppskattat och att Lisen Bratt Fredricson, en av talarna, gjorde en väldigt personlig dragning. Lisen berättade att hon hade svårt att se sig själv som företagartypen och att hon frågat sin mamma om hon verkligen var det. Mamman svarade med att när Lisen var liten satt det plötsligt en dag lappar på utedasset på familjens sommarställe:
Kissa: 50 öre.
Bajsa: 1 krona.
Ganska företagsam med andra ord!
Kaffe Lette
Inledde lördagen med en kopp kaffe tillsammans med dressyrens grand old man, Eric Lette. Vi pratade rollkur och Eric förklarade lite
vad FEI:s nya beslut i frågan innebär - närmare bestämt ingen större förändring alls. Aggressiv ridning har aldrig varit tillåten. Men det är bra att man uppmärksammar frågan, det är en påminnelse att vi alltid ska behandla våra hästar rätt, menar Eric.
Vi pratade också om den uppmärksamhet som varit runt svenske dressyrryttaren Patrik Kittel som blev filmad under en framridning när hans häst Scandic gick med tungan utanför munnen. Eric berättade att han dömt Scandic i Holland långt innan Patrik började rida honom och att Scandic alltid har haft det beteendet att han stoppar ut tungan.
– En del hästar gör bara så, det behöver inte ha något att göra med hur hästen rids, säger Eric.
Han berättar också att det är skillnad på om en häst stoppar ut tungan över bettet eller under bettet:
– En häst som får tungan över bettet stannar oftast, den går inte utan börjar göra motstånd. Och när du rider känns det! Men en häst som stoppar ut tungan under bettet kan du rida utan att det känns.
Det är gött att vara svensk...
Jag känner mig lika underbart patriotisk och stolt när jag sitter här i Scandinavium och ser på hästhoppning som när jag satt hemma i TV-soffan och såg på längdskidor från OS. Andra dagen och andra segern för Rolf-Göran Bengtsson. Niklas Arvidsson är en annan svensk som vunnit och Malin Baryard-Johnsson har placerat sig i flera klasser. Härligt. Det bådar gott inför resten av helgen!
Och så lite tjeckisk frihet...
Frihetsdressyr verkar inne. I alla fall om man ska tro de större tävlingsarrangörerna i Sverige. I Globen fick publiken se fransmannen Jean Francois Pignon och hans hästar - Scandinavium kontrar med tjecken Honza Bláha, och hans hästar. Har man, som jag haft det stora nöjet att få bevista båda tävlingarna så börjar man så smått känna sig lite mätt på män i sidenpyjamas som spänstar runt tillsammans med en flock hästar i manegen. Inget ont om Francois och Honza, men på nästa stora svenska inomhustävling skulle jag gärna bli lite överraskad.
Funktion eller tweed, det är frågan...
Malin Baryard-Johnsson kör en favorit i repris här i Göteborg - den grårutiga kavajen. Väldigt snygg. Men det här med ridkläder är lite dubbelbottnat för mig. Jag tror nog att ridsporten skulle ses lite seriösare av andra sportutövare om kläderna var lite mer... sportiga. Lite mer funktionsmaterial och lite mindre tweed, om ni förstår vad jag menar. Men samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att just våra lite nördiga ridkläder är väldigt snygga. Och jag är ju inte den enda - det senaste året har hästar och ridsporten varit en tydlig inspirationskälla inom modet. Många, många modereportage har fotats på en stallbacke eller med en häst i bakgrunden. Svenska designern Carin Rodebjer gick så långt att hennes modeller fick ha ridhjälm på huvudet när vårkollektionen 2010 visades. Ridsporten står för en livsstil som uppenbarligen är hur het som helst i modevärlden just nu. Och det är kanske just där som ridningen skiljer sig från andra sporter -för att den i så stor utsträckning är en livsstil också, inte bara en sport. Och därmed kanske vi ryttare är fast med den gamla klassiska ridkavajen, plastrongen och skjortan? Den som lever får se. Lite klokare blir jag nog redan i morgon, då är det trendseminarium här på Göteborg Horse Show, det ska jag gå på.
Havrepappa käkar hästgodis
I pressrummet på Scandinavium bedrivs självklart journalistik på hög nivå, men jag måste erkänna att en av mina kollegor tagit den grävande och undersökande journalistiken till helt nya dimensioner. Spana in Hippsons hemsida där bloggaren Havrepappa testar hästgodis. Tungt. Får vi tro resultatet så kan vi fortsättningsvis ge våra hästar sönderklippt kartong istället för dyr specialproducerad müsli...
Hm, müsli med vaniljsmak eller hackat hö med en touch av mint? Havrepappas lunch bjöd på många intressanta alternativ.
Emelie laddar med glädje
Emelie Nordström är 17 år och en lovande hoppryttare. Nu på förmiddagen vann hon Morgondagens Stjärna, en hoppklass för just lovande talanger inom hoppning. Trots att hon trillade av i gårdagens klass, där man red om startordningen till dagens final, var humöret på topp inför fredagens final. Och nervositeten inför att rida i Scandinavium inför en jättepublik håller hon i schack med en stor portion positivt tänkande.
– Jag tänker att, tänk så många som skulle vilja göra detta, och så får jag chansen, då måste jag gå in och göra mitt bästa och försöka ha så roligt som möjligt, säger Emelie.
Det är uppenbarligen en taktik som funkar. Emelie sopade banan med övriga ryttare och tog hem den blågula förstaprisrosetten. Jag frågade hur hon laddat inför tävlingen och svaret blev, inte helt otippat:
– Sista tiden har jag försökt ha så roligt som möjligt. Umgås med kompisar och pyssla om min häst lite extra mycket, visa hur uppskattad han är.
Emelie berättar att hon självklart tränat både dressyr och hoppning också, men helt uppenbart är det här en tjej som förstått hur viktig mental laddning är.
Strass, skinnpaj och hjälmbrist
Så här klockan nio på morgonen är Scandinavium fortfarande ganska tomt och ödsligt. Första klassen börjar först om en timme. Inne i själva arenan är det dock full aktivitet med framridning för hoppryttarna. Travbommar, galoppbommar och en oxer står framme och under koncentrerad tystnad trimmar ryttarna sina hästar. På ryttarläktaren sitter några tränare och småpratar.
Det är alltid roligt att se ryttarna så här "bakom kulisserna" på något sätt. Se hur de värmer upp, vad de har på sig och så. Och vad de inte har på sig - hjälm. Det är kanske åtta ryttare inne i arenan, men inte en enda har hjälm på sig. Varför inte då? Så fort jag får tillfälle ska jag ta och fråga någon av dem. Nu törs jag inte riktigt, de ser så väldans koncentrerade ut.
Danska Tina Lund är ett undantag dock, hon hoppar av hästen och poserar glatt för en bild när jag ber att få fota hennes outfit: skinnpaj och strassbälte. Det avviker helt klart från övriga ryttares fleecejackor och dunvästar. Rock on Denmark!
Helena Lundbäck på framridningen...
... och Rolf-Göran Bengtsson.
Det går som en dans för Rolf-Göran
Det blev svensk seger i dagens sista hoppklass -Rolf-Göran Bengtsson och Casall La Silla knep förstaplatsen.
– Det räddade den svenska äran efter morgonens hockeyfiasko inledde Jessica Almenäs segerintervjun med. Rolf-Göran avslöjade att han ser en del på OS och tycker att just hockey är den roligaste grenen. Men nu blir det alltså ingen mer svensk hockey i OS, däremot säkerligen en hel del mer Roffe i Göteborg Horse Show. Och kanske även i TV-programmet Let's Dance under hösten, frågade Jessica men se neeeeeeej, det vill Rolf-Göran allt ta sig en funderare på.
Slå till på en lott och stöd både elit och bredd
Ingen har väl missat Svenska Ridsportförbundets VM-lotteri? Som ett led i finansieringen av den svenska truppen till Kentucky i höst ingår lotteriförsäljning. Men det fina i kråksången är att även de svenska ridklubbarna kan få en skjuts framåt. Lotten kostar 50 kronor, men inköpspriset ligger bara på 35 kronor så 15 kronor per lott går direkt till klubben som säljer. Så genom att köpa en lott stödjer man alltså både eliten och breddverksamheten -smart!
Här i Scandinavium finns det goda möjligheter att slå till på en lott. Se bara på gänget på bilden -de kommer att patrullera runt på Scandinavium och sälja lotter hela helgen. Så när du träffar på dem är det bara att hala fram plånboken, eller en jäkligt bra ursäkt varför du inte stöder din sport!
Brains and balls
Sladdade in i pressrummet på Scandinavium lagom till presskonferensen med Zetterman Stars, en satsning från -håll i er nu- familjen Zetterman. Det är Royne, Daniel och Alexander som beslutat sig för att göra något för att öka jämlikheten inom sporten. Och visst behövs väl det. Förstod man inte tidigare hur tjejfokuserad sporten faktiskt är så gör man det när Viggo Björklund, en av deltagarna i Zetterman Stars berättar om hur han vunnit priser i form av både sminkset och blommiga hästtecken.
– Vi tycker jättemycket om tjejer förklarar Royne, men killar måste också trivas och hitta gemenskap i sporten.
Så rätt. så rätt. Royne riktigt lyser av entusiasm där uppe på presspodiet och när det avslutningsvis blir dags att posera för gruppfoto kan han inte låta bli att berätta att laget minsann har en egen slogan:
– B&B... brains and balls!
Inte riktigt där...
Klockan är tolv och nu börjar den första hoppklassen på årets upplaga av Göteborg Horse Show. Jag önskar att jag kunde säga att jag satt på pressläktaren med laptopen framför mig redo att rapportera allt som händer, men nej. Så är inte fallet. Statens Järnvägar har satt en extra liten guldkant på min hästhelg genom att helt sonika ställa in det tåg som skulle ta mig från Nyköping till Göteborg. Tack SJ. Därför befinner jag mig nu istället på en överfull Swebus Express, som bussföretaget lite ironiskt kallar sig. Jag vet inte om man förtjänar epitetet ”express” om det tar två och en halv timme att tillryggalägga en sträcka på fjorton mil? Vi är nu i Mjölby.
Som det ser ut missar jag dagens första två hoppklasser, fy vad trist. Det hade också varit intressant att hinna sticka in näsan på en av årets nyheter, hästföretagarforum, ett forum för företagare i hästbranschen. Det pågår under några timmar i eftermiddag och flera intressanta profiler i hästbranschen ska prata om hur de slagit mynt av sin hobby. Bland andra Lisen Bratt Fredriksson. Jag hade velat fråga henne hur hon hinner med allt? Människan är ju inte bara mamma, hon är ju hoppryttare, galageneral, tävlingsarrangör och gud vet allt, också!
Men om vår busschaufför är en man med glatt humör och slår gasen i botten hinner jag nog till hoppclinicen med Maria Gretzer och Pether Markne, och sen är det ju fler bra hoppklasser h ela kvällen lång. Så det ska nog ordna sig. För andra som inte kan vara på plats i Göteborg kan jag tipsa om att FEI (internationella ridsportförbundet) webb-tvsänder tävlingarna på: www.feitv.org
Det ska bli skönt att sitta inne
Brrrrr!
Vinterkylan biter i värre än någonsin, snön faller som aldrig förr och jag får frostskador bara av att gå mellan huset och bilen. Jag kan inte säga annat än att det ska bli riktigt skönt att tillbringa kommande helg inomhus. För det ska jag. På torsdag hoppar jag på tåget ner till Göteborg för att tillbringa helgen på Scandinavium och Göteborg Horse Show. Underbart! jag ska inte sticka näsan utanför dörren förrän sista klassen är avgjord på söndag och jag måste hasta iväg till tåget.
Hoppning, dressyr, gymkhana, mässan - ja allt ska jag försöka hinna se, och självklart skriva om här på Häst&Ryttares egen blogg!
Hm, Häst&Ryttares chefredaktör... eller ishäxan från Narnia?
