hastryttarebloggen

Det blev ett stämningsfullt avslut på årets tävlingar i Scandinavium. Minst sagt. Super rookien Angelica Augustsson stod för helgens stora skräll, och bragd, när hon gick och vann världscupklassen.

Alltså, VANN världscupklassen. Helt respektlöst sopade hon banan med övriga eliten. I dag igen. Ludger Beerbaums profetia på gårdagens presskonferens (”det här är inte sista gången Angelica tar ett andrapris, hon kommer snart börja vinna”) visade sig bli sanning snabbare än någon hade vågat tro.

Men sanning blev det – och hela Scandinavium fick glädjefnatt när det stod klart att nykomlingen, 23-åriga Angelica från Onsala, vunnit helgens mest prestigefyllda klass.

Taket höll på att lyfta under prisutdelningen och Angelica kunde inte hålla tårarna tillbaka.

Inte jag heller. Helt otroligt.

Till Tina Turners ”Simply the best” red Angelica in och tog emot förstapriset, en blågul rosett, en rolexklocka och fyrahundratusen kronor i prispengar. I ett stämningsfullt tal tackade hon nära och kära, hästarna och tränaren Dietmar Gugler för allt stöd. På frågan hur hon skulle fira segern svarade hon:

– Vet inte, jag har aldrig vunnit en världscuptävling förut, jag får väl fråga Ludger eller någon!

– Jag hade ingen direkt plan för hur jag skulle rida i omhoppningen, det är bara andra gången jag rider en tidshoppning på den här hästen, berättade Angelica och tillade:

– Första gången var i Dortmund, och då vann vi också.

Ludger Beerbaum (som kom på tredje plats) var, precis som under gårdagens presskonferens, full av lovord:

– Angelica gjorde en perfekt runda, spot on, hon missade inget. Jag insåg att det skulle bli nästan omöjligt att slå.

Även klassens tvåa, Edwina Alexander, smittades av euforin över Angelicas framgång.

– Jag är mycket nöjd med min andraplats, men jag tror att framför allt Sverige är nöjd med min andraplats, skrattade Edwina som var sist ut i omhoppningen och den som var närmast att hota Angelicas tid.

Resultattavlan vi inte kan få nog av...

Och minns ni mitt inlägg om vadslagningen i pressrummet? Den som gissar rätt vinnare i världscupklassen vinner en champagneflaska. Och det gjorde ju jag- en helt ok avsutning på en fantastisk tävlingshelg i Scandinavium!

Det blev Finlands Nina Fagerström som kammade hem segern i dagens speedklass. Det finns inte så många finska ryttare på den här nivån, hur tog du dig hit? frågade Jessica Almenäs i segerintervjun.

– Det är som med allt annat här i livet, med hårt arbete och ett bra team till hjälp, svarade Nina Fagerström.

Nina var väldigt glad över dagens seger men hade inge större förhoppningar om sin insats i eftermiddagens världscupklass.

– Jag skulle nog inte sätta några pengar på mig själv…

Eftermiddagens Grand Prix, Göteborg Trophy, blev en fantastiskt spännande klass där endast sju av 41 ryttare gick till omhoppning. Och av dem var tre stycken svenskar – Rolf-Göran Bengtsson, inte så otippat kanske, men att de andra två var 21-åriga Alexander Zetterman och 24-åriga Angelica Augustsson var däremot lite mindre väntat. Och att sen Angelica red hem andraplatsen och Alexander fjärdeplatsen var helt klart lite av en skräll. Otroligt starkt av Alexander att gå ut som förste ryttare i både grundomgången och omhoppningen och nolla båda gångerna. Och väldigt säkert av Angelica att rida in på en andraplats första gången hon tävlar på hemmaplan som senior.

Skojigt värre – Alexander och Angelica hade roligt ihop på presskonferensen efter sina lyckade insatser i dagens Grand Prix.

– Vi har känt varandra sedan vi var små och nu sitter vi här bredvid två levande legender, sa Alexander Zetterman och syftade på fransmannen Philip Rozier och tyske Ludger Beerbaum som tog första respektive tredje plats i klassen.

– Det här hade jag aldrig kunnat drömma om! Det är första gången min häst går en sådan här bana och han kämpade verkligen för varje hinder. Jag är väldigt nöjd, sa Angelica Augustsson om sin andraplats.

Alexander var lika nöjd han.

– Jag visste att jag kunde gå nolla idag, mitt mål var att bli topp tio men det vågade jag inte säga till någon, men nu kan jag ju göra det!

Ludger Beerbaum fick frågan om det var jobbigt att bli slagen av en ung tjej, och svarade:

– Absolut inte. Det handlar aldrig om vem som slår mig utan om hur jag själv rider och i dag var jag inte tillräckligt bra. Angelica förtjänade verkligen sin andra plats och jag tror inte det blir hennes sista…

GP-ponnyn, stilhoppningsklassen för ponnyryttare är en riktig humörhöjare. Till att börja med sitter man på läktaren och imponeras av hur tuffa dessa BARN är som utan vidare rider in i ett fullsatt Scandinavium och utan tvekan tar sig an en hinderbana på ett tiotal hinder, för att sedan bli bedömda av hopplandslagets förbundskapten Sylve Söderstrand och elitryttaren Edwina Alexander. Det borde få vem som helst att darra av nervositet…

När det sedan blir dags för prisutdelning, och man får stå nere vid arenan och fotografera, och verkligen ser hur unga ryttarna faktiskt är, är det omöjligt att inte bli lite tagen av stunden. Och leendet går från öra till öra när tio glada ponnyryttare påbörjar ett ärevarv som sedan aldrig vill ta slut. Och det har jag all förståelse för – vilken känsla att få rida ärevarv i Scandinavium till låtar som ”Stand up for the champion” – fick jag någonsin göra det skulle jag aldrig vilja sluta, arrangörerna skulle få bära ut mig från arenan.

Årets vinnare i GP-ponnyn blev Evelina Lindh från Fjärås Hoppryttare. Med sina tolv år var hon startfältets yngsta deltagare.

– Hur har du förberett dig, frågade speakern Jan Fristedt under segerintervjun.

– Nja, jag har bara ridit ponnyn i två veckor, svarade Evelina.

Ok, tolv år gammal, med en lånad ponny… when there’s a will there’s a way, antar jag. Imponerande.

Excellent ride! Det såg roligt ut och du hanterade din ponny väldigt bra. Du har stor potential, var stildomare Edwina Alexanders omdöme om Evelina efter finalritten.

Full fart framåt!

En sista lycklig segergest.

Jag har inlett dagen med att gå på en pressfrukost som Hästnäringens Nationella Stiftelse, HNS, anordnade. De hade mycket spännande att berätta – bland annat att hästnäringen måste börja ta ansvar för klimatet, och att de därför ville presentera en gemensamt framtagen klimatpolicy. Det låter bra, och kommer väl inte en dag för tidigt? Ni kommer kunna läsa mer om det på www.hastryttare.se framöver, men till dess – spana in Millan och Frazze! Det är två figurer som HNS har tagit fram för att sprida miljömedvetenhet bland ungdomar inom ridsporten.

Om någon säger ”voltige” till mig så är det första jag kommer att tänka på när jag själv, för sisådär 20 år sedan tränade lite voltige med några klubbkompisar, och spräckte ridbyxorna i något spänstigt (?) hopp. Roligt var det (ja bortsett från ridbyxincidenten då), men just roligt är också det rätta ordet. Särskilt graciöst var det nog tyvärr aldrig.

Graciöst är däremot det första jag kommer att tänka på när delar av det svenska och det amerikanska landslaget i voltige visar upp sina konster inne på Scandinaviums arena.

Otroligt graciöst. Och spänstigt så till den milda grad. Och trots hopp och benspret i alla riktningar – inte en enda spräckt trikå så långt ögat kan nå.

Coolt.

Och lika mycket som voltigörerna imponerar med sin spänst så imponerar voltigehästarna med sin jämna, lugna galopp och förmåga att göra halt blixtsnabbt, men mjukt.

Prisutdelningarna där Adelinde Cornelissen är med brukar alltid kunna bli lite spektakulära på grund av Parzivals nerver. Av den anledningen valde hon att rida en annan häst när hon skulle in och hämta förstapriset efter dagens Grand Prix, men det hjälpte inte – den nya hästen var inte ett dugg mer förtjust i stora arenor den.

På presskonferensen efteråt fick de tre högst placerade ryttarna – Adelinde Cornelissen, Patrik Kittel och Isabell Werth frågan vad de tyckte om prisceremonier.

– Jag vet att publiken vill se Parzival, men han blir så otroligt uppstressad och har vi en klass dagen efter så förlorar jag poäng på att han då är mer spänd in på banan, sa Adelinde som alltså väljer att ha med en speciell prisutdelningshäst.

Även Patrik undviker att rida Scandic på prisutdelning.

– Jag red honom på en hingstuppvisning en gång när han fick panik. Publiken stod upp och applåderade och Scandic skenade fyra varv runt banan innan jag fick stopp på honom. Det är det inte värt.

Isabell, däremot, var av en helt annan uppfattning.

– Vi tävlar ju dressyr, vi borde verkligen klara av att rida prisutdelningsceremonier, sorry, men så tycker jag.

Vårtecken

Medan vintern rasade på som värst utanför Scandinaviums knutar tog jag mig en sväng inne på mässområdet och hittade några riktiga vårtecken. Vad sägs till exempel om ett par somriga stigbyglar med nyckelpigor på?

Lacrosse’s jodphurs med rosor på väcker också vårkänslor…

För mycket pengar över i slutet på månaden?

Då kan du alltid presenta din lilla dotter med en rosa sadel – den går loss på drygt 5 000 kronor och sitter säkert som en smäck på shettisen där hemma.

Eller så kan du köpa ett par ridstövlar i äkta läder till sonen – de här eleganterna finns i storlek 31-34 och är dina för blygsamma 1400 kronor. Och du behöver inte oroa dig för att de är varken vattentäta eller tål bus i lervällingen utanför stallet.

Dressyrglamour

Kan vi förvänta oss en ny trend inom dressyren framöver – nämligen broschtrenden? Jag hittade det här praktfulla exemplaret inne på mässan och misstänker att våra allra mest glittriga dressyrstjärnor kommer få svårt att stå emot…

Och när vi ändå är inne på dressyr/glamourspåret: vill man bli riktigt glad i hatten så ska den nog beställas från Christy’s London Hats. Deras eminenta huvudbonader levereras i en tjusig röd ask med guldskrift och hatten är gjord av borstat kaninhår…

Hello cowboy!

Eller nej, just det, nu är det inte westernridning vi håller på med. Men man kan ju undra om inte hoppryttarna – eller åtminstone hjälmtillverkarna - låtit sig inspireras av den amerikanska kofösargrenen när man ser en av vårnyheterna från Uvex.

För de allra minsta

Scandinaviums hippaste häst har träben och kamouflagepäls – och kommer från Teddykompaniet. Den väckte ett omedelbart habegär.

– Hästen måste tänka framåt, om jag ska knuffa igång den blir det inget bra, var ett av danska dressyresset Andreas Helgstrands budskap till publiken när han höll clinic i Scandinavium på torsdagseftermiddagen.

Helgstrand lade stor vikt vid just hastigheten, att hästen ska gå framåt ordentligt i ett ”friskt” tempo. Men för att kunna hålla ett bra tempo är det viktigt att ha kontroll, fortsatte Helgstrand:

– Det finns inget värre än att rida ett program på en häst som man inte törs rida fram ordentligt.

Helgstrand passade på att berätta att han haft ett gäng svenska dressyrryttare på kurs och de hade alla efteråt konstaterat att de nog red lite långsamt… Det är inte första gången den svenska dressyrpubliken får en uppmaning om att öka tempot. Även holländske världsmästaren Edward Gal talade sig, under sin clinic i Globen i november, varm för en svensk tempoökning – att våga satsa, inte vara så noggrann, så försiktig.

Några andra tankvärda tips från Helgstrand:

· Ha tålamod – pressa inte igenom allt på en gång. Låt utvecklingen gå i flera steg, även om du har en lättlärd häst.

· Håll passet kort och effektivt. ”Jag rider mina hästar max 45 minuter åt gången, och kom ihåg att ge hästen pauser under passet”.

· Variera träningen och ha både intensiva och lugna träningsperioder.

Andreas Helgstrand fick det mesta att se lätt ut under sin clinic i Scandinavium, men gav all cred till hästarna han red – och till aveln.

– De här hästarna är födda till den här nivån, det är inte jag som får dem att flyga fram så här, jag hjälper bara till lite.