hastryttarebloggen

Lika säkert som att solen går upp, lika säkert är det att Globentävlingarna bjuder på minst ett ”Internationellt shownummer i världsklass”. Ofta bestående av en mycket vig och smidig man (ofta fransk) i sidenpyjamas och en eller flera hästar, som tillsammans trollbinder publiken. 2012 är inget undantag men ett jubileum är ett jubileum så EN fransman i pyjamas? Nej, nej – i år är det fyra män och två kvinnor, som utför diverse halsbrytande akrobatik på, med och runt omkring hästarna. Och halsbrytande är verkligen rätta ordet – det här var nog det läskigaste jag sett i kategorin akrobatik på hästryggen. Och inte en sidenpyjamas i sikte.

 

Les Fils du Vent – Vindens söner, om inte mina gamla franskakunskaper har blivit alltför ringrostiga. Föreslår dock namnbyte till Vindens Galningar. Att i flygande galopp snurra ett varv under hästens mage är ... inget man ska prova hemma.

Minst ett shownummer, som sagt. I år är det två – förutom Vindens Söner är även Mélie Philippot och hennes shettis-lejon Luma på plats för att underhålla publiken. Luma kan dock något som de flesta lejon, eller shettisar, inte kan – passage. Väldigt gulligt ekipage som – märk väl – även de kommer från Frankrike.

Söt som socker - men mattes scenkläder har inte designats av H&M.

När H&M klev in som sponsor i ridsporten fick Malin Baryard Johnsons ridkavajer nytt, snyggt snitt. Nu har turen kommit till hästarnas utrustning – glittrigare täcke än John Whitakers vinnartäcke får man nog leta efter!

Efter den franska nakenchocken (börjar det inte kännas som att fascinerande många sådana här showinslag kommer från just Frankrike?) var det åter dags att vända Globenpublikens blickar mot svenska, och lite mer påklädda, underhållare. Eskorterad av tre ponnyekipage (en i hopp-, en i dressyr-, och en i fälttävlansmundering) red Silver-Sara in på banan för att motta publikens jubel - och en blombukett från Jan Jönsson. Att just Jan fick dela ut buketten kom sig av att Jan var den som senast tog en OS-medalj i fälttävlan, ett brons i Sarajevo 1972.

 

En av kvällens höjdpunkter var helt klart showinslaget med Malin Baryard Johnson, Peder Fredricson och Horse Men Team. Vad som i programmet såg ut att vara en ganska klassisk stafetthoppning visade sig bli så mycket mer än så – lite sång, lite dans och lite naket.

 

 

Javisst - självklart dansades det till Gangnam Style!

 

Och sen var det dags för stafett - Malin och Peder på varsitt lag med vardera två "Horse Men Team-killar".

 

När belysningen inne på Globen dämpas och invigningen börjar sprids en varm julröd känsla runt arenan. Men snart går färgerna över i allt blå-gulare toner. Invigningen är en sann hyllning till Sverige, och dess hästar.

De åtta vackra nordsvenskarna som inleder invigningen kommer från Leksand. Och till Globen har de tagit sig till fots, eller till ”hovs” kanske man ska säga. Färden, eller foran som den kallas, tog elva dagar.

En livs levande Dalahäst? Javisst, fast egentligen är det fjordingen Timus som med konstnären Linda Leanders hjälp fått ny färg och form. Färgen som Linn använt är ansiktsmålningsfärg för barn. Hur lång tid det tog att förvandla Timus förtäljer inte historien.

Från Lojsta Hed på Gotland kom en liten flock russ. De såg ut att ta upplevelsen med ro.

Tre stall slog sina påsar, eller snarare shettisar, ihop och skakade fram ett tjugospann till rutinerade kusken K-G Svensson. Som erkände att det var lite svårare än han trodde att köra ekipaget sen. Men det gick vägen – kanske tack vare de totalt 250 meter töm som användes för att ge KG direktkontakt med varje ponny.

För andra året i rad tog Robert Whitaker hem segern i barbackahoppningen. Det efter att ha tagit sig över den 193 cm höga muren. Därmed försvarade Robert sin titel från förra året. Imponerande, men varför barbackahoppning, kunde jag inte låta bli att fråga:

– Well... de sa att jag var tvungen att ställa upp i barbackahoppningen för att få vara med och tävla här i Globen, sa Robert.

Där ser man, tuffa bud.

 

 

Kille med knäslut, kan man säga.

 

Banbyggare Peter Lundström kontrollerar muren.

Flyinge Hästsportklubb tog hem lagguldet i Agria Allsvenskan - och levererade dagens kaxigaste svar på frågan hur de lyckades med det:

– Vi har gjort som vanligt helt enkelt, sett till att ha hästarna i toppform.

 

Inte nog med att pressrummet i år har uppgraderats med fönster, på väggen utanför hänger dessutom kanonfina tavlor av sångerskan och konstnären Caroline af Ugglas. Och - som grädde på moset - på ett bord bredvid kaffeautomaten tronar Rolf-Görans Jerringpris.

 

Stockholm International Horse Show tipsar om hashtag på Instagram.

När sista helgen i november kommer och jag kliver in genom dörrarna till Globen är det alltid och ofelbart två saker som blir väldigt tydliga:

 

1) Det är snart jul. Jag vet inte hur det har hänt men på något magiskt sätt har hela långa hösten bara rusat förbi och snart är det jul, igen.

 

2) Mitt lokalsinne är lika hopplöst som förra året och att hitta rätt i ett runt hus är en... utmaning. Jag älskar Globen, men när Stockholm International Horse Show flyttar till Friends Arena kommer jag förmodligen tjäna minst en halv arbetsdag bara på det faktum att byggnaden är fyrkantig.

I skrivande stund sitter jag på läktaren och har precis sett generalrepetionen av inledningsnumret. Eller jubileumsinledningen, som det står i programmet. Inte nog med att Svenska Ridsportförbundet firar hundra år i år, även Stockholm International Horse Show fyller år - tjugo närmare bestämt. Så den här helgen kan vi nog räkna med att det krämas på lite extra. Eftersom den riktiga invigningen sker först i morgon kväll ska jag inte avslöja för mycket nu, men tänk blå-gult så är du på rätt spår. Men mer info och lite bilder i morgon, som sagt!

 

Nu ska jag luta mig tillbaka och se på lite hästhoppning - semifinalen i Stockholm Trophy, närmare bestämt.

 

 

"Kul för oss hästmänniskor som annars traskar omkring hemma i leran att få klä upp oss lite", kommenterade Gunilla Wikman (vice ordförande i Svenska Ridsportförbundet) på gårdagens gala. Och uppklätt var rätta ordet. Smoking var dress code för Jubileumsgalan och igår kväll fylldes Stadshuset och dess Blå hall med vackra klänningar och fantastiska håruppsättningar. Inte en svettig hjälmfrissa i sikte. Drygt 600 personer kom för att fira såväl SvRF:s hundraårsdag som fantastiska häst- och ryttarinsatser under året. Att drottning Silvia närvarade spred naturligtvis ett extra stjärnstoft över festligheterna. Drottningen imponerade, tyckte jag. Att hon är en van galadeltagare och prisutdelare är inte så konstigt, men hon spred en viss värme där uppe på scenen. Såg hela tiden till att stå så alla pristagare syntes, vände diskret på en bakvänd plakett och var på det hela taget väldigt... drottninglik.

 

 

Konferencier för kvällen var Jessica Almenäs, som vanligt lättsam och bra. Att få det digra körschemat att rulla på var säkert inte helt lätt. Med såväl de traditionella ryttargale-utmärkelserna att dela ut som hundraårshyllningar att framföra blev middagen ganska lång.
Spontant kan jag kanske tycka att en del musikinslag kunde ha strukits för att istället ge tid för de utmärkelser som inledningsvis, ganska snabbt, delades ut vid borden, att istället delas ut på scenen. Hylla den som hyllas bör.

Kvällens överraskningsartist, Lasse Berghagen, signalerade väl kanske mer tillbakablick än framåtanda... Annars var just Svenska Ridsportförbundets roll i framtiden något som togs upp i flera tal. Anders Mellberg nämnde i sitt inledningstal vikten av att förbundet, även fortsättningsvis, jobbar för höga krav på hästhållning och rent spel. Något som även tyske gästtalaren Dr Hanfried Haring (ordförande i European Equestrian federation) nämnde. Haring påpekade särskilt att de svenska toppryttarna inte bara är skickliga ryttare utan även "bra personer" och ambassadörer för sporten, just med hänsyftning till svenskarnas inställning till hästhälsa. Rolf-Göran Bengtssons beslut att stryka Casall ur OS-finalen var ett ofta återkommande exempel på detta under kvällen.

Rolf-Göran ja. Han fick ta emot sitt Jerringpris, en jättelik glasskål som Radiosportens kommentator Christian Olsson baxade upp på scenen. Christian passade på att fråga var Rolf tänkte ställa den någonstans och när svaret blev "någonstans där jag kan se den varje dag" konstaterade Christian torrt: i stallet alltså.

Sportens förändring genom tiderna - från mansdominans till tjejdominans - lyftes i såväl spexig inledningsfilm som i bildspel under kvällen. Men tydligast blev det kanske ändå när Hederstecknet, tidigare kallat "stora grabbars märke" delades ut - till tre tjejer: Angelica Augustsson, Iréne Slättengren och Maria Hagman Ericsson. Heja!

Årets Hederspris gick till dressyrens grand old man, Eric Lette och för en annan gammal trotjänare i sporten, Ulf Rosengren, hade man för kvällen instiftat ett särskilt pris - Århundradets Tävlingsarrangör. Ulf Rosengrens Stockholm International Horse Show firar tjugo år i år och det var en märkbart rörd show director som klev upp på scenen. "jag är faktiskt mållös", sa Ulf, och ridsportvärlden stannade upp i förvåning en stund.

 

Lovord över sporten öste nye storsponsorn Volkswagens vd, Sten Forsberg.
"Vi har aldrig stött på en så kompakt värme som när vi gick in som sponsor i ridsporten", sa Sten och passade på att berätta att årets hoppsuccé Volkswagen Grand Prix nästa år får fler deltävlingar och ytterligare en halv miljon i prispengar. En present som heter duga. Cred till Ridsportförbundets förre marknadschef, Emmelie Johansson, som landade det kontraktet.

CUS-ordförande Helena Carlsson höll, tillsammans med Janne Fristedt, ett vackert tal till hästen som avslutades med Hästens Skål. Dock med vänsterfoten placerad på en servett på stolen, inte på bordet som brukligt är. "Vi har fått stränga order om att inte förstöra stolarna inför Nobelfesten nästa vecka", menade Fristedt.

Tina Lundin, initiativtagare till insamlingen "Rädda Ms Medicott till Sara Algotsson Ostholt fick så klart den uppmärksamhet hon förtjänar med utmärkelsen "Årets Initiativ".
Och Sara själv fick, naturligtvis, priset för Årets Bragd. Stående ovationer och applåder som aldrig ville sluta följde. Och så kom den igen, filmsnutten på den rivning som kostade Sara guldet. Och jag tycker att det var lite synd att man inte valde att lyfta det positiva, att istället på storbildsskärmen bakom scenen visa klippet när Sara och Wega flyger fram över kullarna i Greenwich Park, tappar skor till höger och vänster men ändå genomför en perfekt terrängritt - en riktig bragd.

 

Äran att avsluta kvällen fick Pehr G Gyllenhammar, som höll ett föredömligt kort tacktal, och därmed kunde gästerna nöjt vallfärda upp till dansgolvet i Gyllene Salen.

En fantastisk fest blev det - en gala som anstår en hundraåring. Med högtidlig inramning och såväl lättsamt skämtande som respektfulla hyllningar av sportens främsta avrundade Svenska Ridsporten sitt hundraårsjubileum. Med stil.

Eller vänta nu, avrunda? Det är i så fall en avrundning som kommer pågå i dagarna fyra - för hästfesten i Globen har precis börjat och något säger mig att det blir mer jubileumsfirande där...

Så - stay tuned!

Snart är det dags igen! Årets hästhändelse i Globen - Stockholm International Horse Show - närmar sig med stormsteg. Faktiskt tjuvstartar det redan i morgon med året FESThändelse - Ryttargalan, som i år kallas Jubileumsgalan (med anledning av Svenska Ridsportförbundets 100-årsfirande). Festligheterna hålls på Stadshuset och hedersgäst är självaste HM Drottning Silvia. H&R finns så klart på plats och lovar rapport om allt av intresse.

 

Ses snart!

Anna