hastryttarebloggen

För andra tävlingsdagen i rad ekar God save the Queen över Greenwich Park. I går till hopplagets ära - i dag är det det brittiska dressyrlaget som har skrivit historia genom att säkra nationens första olympiska lagguld i dressyr någonsin.

– I över ett år har folk frågat mig hur det skulle kännas att slå tyskarna, att jag idag kan svara på det känns helt bisarrt, sa en rörd Laura Beschtolscheimer och fortsatte:

– Jag tror inte det har sjunkit in ännu. Men det är en banbrytande dag för engelsk dressyr och jag är oerhört stolt över att ha varit med om det.

 

Det var tre uppsluppna britter som satt på podiet på dagens presskonferens. Charlotte Dujardin envisades med att behålla hjälmen på såväl under prisceremonin som på presskonferensen och gruppfotograferingen efteråt.

– Jag får alltid frågor om det, men jag tror att det är en regel som kommer och jag kör på säkerhet, hävade hon bestämt.

Pluspoäng på det tycker jag.

Lagkompisen Carl Hester körde med keps, men tog av sig den för fotografering, dock muttrandes om en "bad hair day".

Inte lika dålig som Sjef Jansens, kan jag konstatera. Hans slingade hockeyfrilla och buttra uppsyn fick de två äldre engelska gentlemännen bredvid mig att förfärat fråga vem den där "pop star looking" - mannen var. När jag viskande svarade att det var det holländska dressyrlagets tränare åkte ögonbrynen så högt upp att de förmodligen fastnade i de välpomaderade hårfästen som dessa två herrar berikats med. Inga blekta slingor där inte. Men det kanske får vara dagens spaning från min sida - att blekta slingor verkar poppis bland de manliga dressyrryttarna.

Jag väljer att inte kommentera det vidare.

 

 

Hockeyfrillan är kanske en lika seg överlevare som det holländska dressyrlagets framgångar, men idag fick tulpanlökarnas förlovade land "nöja sig" med en bronsmedalj i lagdressyren. Kul tyckte lagets grand old lady, Anky van Grunsven:

– Det här är den enda valören jag inte har tagit i ett OS tidigare.

Anky har sedan tidigare fem silvermedaljer med laget och tre individuella guld, så man får ju förstå att det är roligt med lite omväxling.

Anky berättade också att det här var den sista stora tävlingen för hennes häst Salinero, som nu får går i pension, men dementerade bestämt att hon själv hade några funderingar på att dra sig tillbaka.

 

 

Holländarna såg nöjda ut. En journalist frågade vad de tyckte om de senaste tidens skriverier på Facebook (om deras träningsmetoder antar jag att hon menade) men Anky, Edward och Adelinde valde att köra en holländsk variant på Fawlty Towers-servitörens "I know nooooothing" och sa att sociala medier var de inte så bra på.

 

 

Tyskland ställde upp med ett väldigt ungt lag, och fick så klart frågan hur det kändes att "bara" ta silver efter sex års oavbrutna tyska gulderövringar på den olympiska arenan.

– Vi har inte förlorat ett guld, vi har vunnit ett silver kom det bestämda svaret.

Bra tjejer.

 

 

Att Bo Jenå ser så... hängig ut på den här bilden kan enbart skyllas på fotografen, han var faktiskt vid väldigt gott mod när vi mötte honom uppe i mixed zone efter tävlingens slut. Visst, svenskarna har en bit kvar till toppen, men presterar Tinne och Patrik personbästa på torsdag blir det ändå en intressant tävling, menar Bo. Kampen om det individuella guldet tror han dock kommer stå mellan Storbritannien och Holland.

– Det kommer bli väldigt tajt mellan Parzival och Valegro. Parzival har ett jättesvårt program, det vet vi. Adelinde är expert på kür. När det gäller Charlotte, enligt vad man sett på tidigare meetings som varat över tre dagar, är det inte säkert att skärpan finns kvar den tredje dagen. De var väldigt jämna idag.

Det faktum att britterna idag bröt den långvariga tysk-holländska dominanens ser Bo som väldigt bra för sporten.

 

 

Dressyrlagets guldmedalj idag var Storbritanniens tjugonde detta OS. Man kan lugnt konstatera att hemmanationens olympier lever upp till förväntningarna.