Det här med fracken...
Medan dagens lagtävling i dressyr pågick som bäst inne på arenan i Greenwich Park handlade diskussionerna bakom kulisserna stundtals mer om vad de svenska ryttarna hade på sig, än hur de red. Det svenska dressyrlaget rider nämligen inte i sina officiella OS-frackar. Inne på banan har samtliga lagryttare valt att rida i sina egna svarta frackar och att väl ute från banan, innan mötet med pressen, byta om till landslagets blåa OS-frack. Varför då, kan man fråga sig?
Tinne Vilhelmson Silfvén sa efter sin ritt att det är ett gemensamt lagbeslut, att rida i de egna frackarna, eftersom de inte hunnit rida in sina OS-frackar. Det handlar om känslan, det är viktigt att den är positiv och att man känner sig bekväm, förklarade Tinne.
Och det kan man ju förstå. Ska man prestera på elitnivå så måste det vara någon form av rättighet att få göra det i kläder som man känner sig bekväm i. Men den naturliga frågan blir så klart varför landslagsryttarna inte har hunnit ”rida in” sina frackar?
– Det är inte så enkelt som det kan verka, förklarar förbundskapten Bo Jenå och fortsätter:
– En dressyrfrack måste sitta perfekt så den skräddarsys, vilket kräver lite provningar. Sedan vill man hinna ”rida in” den även på tävling för att veta att den sitter, och känns bra. Och det här året har inte leveranstiderna stämt alls med tävlingarna.
Eftersom hoppryttarna inte alls verkar ha samma problem med sina landslagskläder blir ju den självklara frågan om dressyrryttare är knussligare än hoppryttare? Men så är inte fallet, menar Bo:
– En hoppryttare rider huvudsakligen i lätt sist, mer med hästen. Men dressyrryttaren bedöms även på sin hållning och måste sitta still, därför är det också viktigare för dressyrryttaren hur tävlingskläderna sitter.
Så var det med den saken. Enligt Bo Jenå. Själv har jag svårt att bestämma mig för hur intressant det här egentligen är. Kanske får frackfrågan ändå förpassas till kategorin icke-frågor? Betydligt intressantare när det gäller dressyrryttarnas utrustning är att allt fler internationella toppryttare nu väljer att tävla i hjälm. Dock inte någon av de svenska landslagsryttarna, och DET tänker jag fråga Bo nästa gång vi ses - varför de svenska ryttarna är så glada i hatten?
