hastryttarebloggen

Ja, jag vet inte riktigt var jag ska börja. Den här dagen blev ju lite av ett antiklimax för oss svenskar. Jag trodde verkligen på medalj, och vi hade chansen. Men det ville sig inte idag. I samma takt som bommarna föll efter de svenska ryttarna sjönk också chanserna att få avrunda den här dagen på den olympiska prispallen. Slutresultatet blev istället en delad sjätteplats.

– Det var en tuff bana och alla våra ryttare går naturligtvis in och gör vad de kan men tyvärr, idag så räckte inte det längre än vad det gjorde, säger förbundskapten Sylve Söderstrand och fortsätter:

– Naturligtvis är vi besvikna för vi hade hoppats på mer. Men vi visste också att när vi väl kom hit så skulle det bli jättesvårt. Men å andra sidan så har vi tre ryttare i final, det är en ny dag då och alla börjar på noll.

Henrik, OS-debutanten som verkligen presterat kanonfina rundor, fram tills idag och tillsammans med Rolf-Göran stått för lagets bästa resultat drog på sig 16 fel i dagens hoppfinal.

– Han är naturligtvis jättebesviken, hans häst har hoppat väldigt bra men han sa själv att han fick trycka på den hårt över vattnet och efter det så kände han att hästen blev spänd och sen hoppade den inte lika bra.

När jag mötte Sylve var han på väg till stallet för att träffa teamet och gå igenom hur de ska ladda om inför den individuella hoppningen.

– Men alla har sina familjer och sina vänner här och ikväll kommer var och en att göra sitt. Sen träffas vi i morgon igen och kör vidare, för på onsdag är det en ny dag.

Medan Sylve samlade sitt team i stallet höll britterna presskonferens. Nick Skelton, Peter Charles, Scott Brash och Ben Maher var förvånansvärt lugna för att ändå ha bärgat Storbritanniens första OS-guld i laghoppning sedan 1952.

– Jag har väntat länge på det här sa britten Nick Skelton om dagens bragd.

Och ganska länge är det allt. Nick Skelton är 54 år. Men gammal är äldst, och bäst, har det visat sig. När lagtävlingen avslutades idag var han en av tre ryttare som hållit nollan ända in i mål. Fantastiska Big Star har inte rivit ett hinder på OS-arenan och den medvetna satsningen mot OS som ekipaget har gjort de senaste åren har därmed betalat sig.

– Han är i fantastiskt fin form. Det är en välsignelse att få ha en sådan här häst, varje dag ser jag fram emot at få rida honom, säger Nick och dementerar alla rykten om att Big Star skulle vara till salu.

– Vi har avvisat en del fantastiska erbjudanden.

Nicks väg till OS-medaljen har inte varit helt enkel. Han bröt nacken i samband med ett fall från hästryggen 2000, och då var målet att komma tillbaka till OS i Athen 2004.

– Vilket jag gjorde. När vi sen skaffade den här hästen, som femåring, blev målet att ta sig till detta OS, och nu är vi här.

When there’s a will there’s a way, som man säger.

Britternas guld i dag var synnerligen välförtjänt. Och det jubel som dånande dränkte Greenwich Park idag var helt fantastiskt att få uppleva. Men nu blickar vi framåt igen – och håller tummarna för Jens , Henrik och Rolf-Göran i den individuella finalen på onsdag.

– Höfterna är riktigt bra skojar Nick, när han får en fråga om sin ålder på dagens presskonferens.

– Men en ryggoperation åker jag nog på en vacker dag. Jag har problem med att gå, men ridningen går ju ok…

Nick Skelton tackade publiken för ett fantastiskt stöd (foto: Roland Thunholm).

Peter Charles, Ben Maher, Scott Brash och Nick Skelton säkrade ännu en guldmedalj till Storbritannien i detta OS.