hastryttarebloggen

Jag tänkte tidigare i veckan att det var ett udda val att avsluta OS med en dressyrfinal och inte en hoppfinal. Att toppa den stämning som rådde inne på arenan här i Greenwich Park igår när den individuella hoppfinalen avgjordes kändes omöjligt.

Men jag tar tillbaka allt och hävdar motsatsen. Att få sätta sig på läktaren idag, i strålande sol, höra hela arenan fyllas av fantastisk musik och se otroliga häst- och ryttarprestationer - dressyr på absolut högsta nivå - är en upplevelse som blir svår att beskriva med ord. Det har varit helt magiskt. Och det har varit helt omöjligt att inte beröras av den glädje och stolthet som hemmapubliken här har visat sina ryttare. Att såväl Carl Hester som Charlotte Dujardin valde att rida till klassiska brittiska stycken spädde så klart på den patriotiska stämningen.

Och de engelska ryttarna har verkligen presterat - aldrig någonsin har de varit så framgångsrika i ett OS:

 

Fälttävlan: lagsilver

Hoppning: lagguld

Dressyr: Lagguld samt individuellt guld och brons.

 

Det är ett fantastiskt resultat av en stor hästnation som hyser en stor kärlek och respekt för hästar. Jag är väldigt glad att jag fick se det på plats. Och det ska bli spännande att följa den fortsatta utvecklingen.

 

 

Att säga att det var ett massivt publikstöd för de engelska ryttarna är ingen överdrift. Stämningen inne på arenan var magisk.

 

 

 

Charlotte Dujardins och Valegro vann på harmoni, berättade huvuddomare Stephen Clarke på presskonferensen efter klassen. Spana in den fina detaljen på Valegros rumpa - detaljer av den engelska flaggan.

 

 

Adelinde Cornelissen trodde nog att guldet var klart - och det gjorde många av de holländska fansen också. Det grymtades lite här och där över domarnas beslut. Vilket huvuddomare Stephen Clarke bemötte med lugn på presskonferensen:

– Alla är välkomna att ha sina egna åsikter, sa huvuddomare Stephen Clarke och förklarade att när man sitter och dömer betygsätter man varje enskild rörelse och att när klassen är klar vet man inte vem som faktiskt har vunnit förrän de får totalsiffran.

 

 

Laura Bechtolscheimer och Mistral Hojris tog hem bronset. En fin avslutning sa Laura med hänvisning till att Mistral Hojris, eller Alf som han kallas, är sjutton år gammal.

 

Adelinde och Parzival kommer ut från prisutdelningen. Om Adelinde kände sig besviken med ett silver så visade hon det inte.

– Jag gav allt, var hennes kommentar på presskonferensen efteråt.

 

Bo Jenå, Tinne Vilhelmson Silfvén och Patrik Kittel såg hela finalen och var eniga om att det var väldigt hög klass på de arton ryttare som red. Och att det är bra för sporten att den holländsk-tyska dominansen bryts.

 

 

– Jag är olympisk guldmedaljör så jag bestämmer, skojade Charlotte när fotograferna försökte bestämma pose, och sen gjorde hon just det. Bestämde alltså. Jag antar att man är ganska bestämd om man som 27-åring envisas med att rida i hjälm, när övriga välrdseliten kör hatt och hårnät.

Bestämd och smart.